nathalieclement

Igår precis när jag skulle sova, slog det mig att jag är arbetslös..Har aldrig varit det innan och det känns rent utsagt förjävligt! Jag vill ha ett jobb som hjälper mig att nå till min dröm att bli makeup artist, men nu när man är arbetslös känns vägen dit väldigt lång. När jag hade jobb kändes det som att jag var på god väg till att nå det målet. Dessutom kan nog alla arbetslösa hålla med mig om att det känns inget vidare bra att gå till AMS. Trots att dom kan hjälpa en så känns det ändå som ett stort jäkla nedsteg. Tröttsamt att inte ha någon trygghet kvar, friheten minskas och ja.....det känns förjävligt. Samtidigt är jag en sån person som vägrar att ge mig, envis....Jag har inget jobb nu men om en vecka kan jag vara på väg att få ett. Jag ska banne mig nå mina drömmar och vägrar ge mig. Men det finns alltid ett "men".

Tur att jag iaf har ett möjligt extrajobb runt hörnet, men "men-et" med det är att det är i Ödsmål....skogen. Japp, mitt ute i ingenstans ligger en kyrka, en frisör, en skola och ett dagis - Ödsmål. Alltid något men jag tänker då inte bli kvar i denna (ursäkta mig alla stenungsundsbor men) hålan, imorgon tar jag mig till Göteborg och går runt till olika butiker, för ett jobb ska jag ha! NU!