Jakten på den andra vingen
Nu vill jag inte flyga ensam längre, saknaden efter den andra vingen är stor, alldeles för stor. Så nära har jag varit flera gånger, men varför jag inte kan nå fram till den andra vingen har aldrig varit på grund av mig. Men varför straffas då jag? Varför kan aldrig jag få min andra hälft, min andra vinge när alla andra flyger runt med två? Sedan alltid har jag flugit ensam, kraschat och störtat hittat upp igen men aldrig har jag kommit så långt fram som jag gjorde då. Då när jag trodde jag hade hittat vingen, den som skulle hjälpa mig att flyga, aldrig behöva känna mig ensam..Bara kunna känna mig lycklig, älskad och omfamnad. Då när jag aldrig tvekade, det fanns ingen anledning till det. Men bara sådär, pang, över en natt, slets rycktes och drogs vingen av..jag var ensam med en vinge igen..Smärtan var obeskrivlig, det värsta jag någonsin varit med om, något jag aldrig tänker eller vill uppleva igen. Den stunden fick mig att känna mig så ensam och totalt borta som jag aldrig tidigare känt – oavsett vad som hänt så var detta det värsta i mitt liv.
Jag fortsätter flyga ensam med min vinge, tills den dagen kommer då jag får två. Den dagen ska jag komma till, jag ska lyckas, den dagen är då jag kommer känna mig hel.
